Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Växterna och djuren arrow Att upptäcka nya arter

Att upptäcka nya arter


Regnskog i Usambarabergen i Tanzania.
Foto: Svein T. Båtvik
  På 1700-talet reste Linnés lärjungar ut för att undersöka världen. De samlade växter och djur i avlägsna trakter. Det var en tid då många nya arter beskrevs, inte minst av Linné själv. Totalt kände vetenskapen då till 20 000 arter. Idag känner vi till ungefär 1 413 000 arter av alla slags organismer.

Finns det då något kvar att upptäcka? Faktum är att dagens forskare hela tiden beskriver nya arter.

De flesta nya arter påträffas i tropikerna. Många är redan kända för lokalbefolkningarna, men är inte vetenskapligt beskrivna och saknar vetenskapliga namn.

I Sverige kan man också upptäcka nya arter, men då i mindre utforskade grupper, till exempel svampar.

Om du vill veta mer om ett land där 400 växtarter är nya för vetenskapen så klicka här.

Linnés lärjungar utforskade världen

Linné var mycket populär bland Uppsalas studenter och inspirerade många till att följa i hans bana. Ännu fanns mycket kvar att utforska i Sverige, men det anordnades också expeditioner till andra delar av världen. Nya upptäckter väntade för den som vågade resa.

Flera av Linnés lärjungar blev utsända av honom till olika länder och kontinenter. Från Sverige gick till exempel Ostindiska kompaniets skepp till Kina via Sydafrika. Linné var mycket engagerad i studenternas resor och kallade dem sina apostlar. Han väntade otåligt på att de skulle skicka hem växter och djur till honom. De flesta lärjungarna fick ett växtsläkte uppkallat efter sig och blev på så sätt odödliga inom vetenskapen.

Lärjungarnas resor gav viktiga bidrag till kännedomen om världens biologi och geografi. Alla överlevde dock inte strapatserna. I de tropiska länderna härjade malaria och andra sjukdomar. Sju av Linnés apostlar kom aldrig tillbaka.

Lästips:
Linnélärjungar i främmande länder av Sten Selander 1960. Bonniers.
Resenärer i Floras rike av Göran Schildt 1960. Biblioteksförlaget.

Resa till ”det lyckliga Arabien”
Peter Forsskål (1732–1763)


Foto: Beatrice Lundborg/
© Populär Historia
  Linné fick en dag ett brev ”från dödens rike”. Det var skrivet av lärjungen Peter Forsskål som hade avlidit ett år innan brevet nådde Uppsala. Forsskål hade åkt för att utforska Jemen, ett land som kallades ”det lyckliga Arabien”.

Peter Forsskål kom ursprungligen från Finland, men hans familj hade flyttat till Uppland. Redan vid 10 års ålder blev han inskriven vid Uppsala universitet. Där kom han så småningom i kontakt med Linné och blev fascinerad av naturvetenskapen.

Forsskål fick möjlighet att följa med en dansk expedition till Jemen år 1760. Med på resan fanns en handfull lärda män som skulle utforska denna då okända del av världen. Ett av målen var att få mer kunskaper om de växter som nämns i bibeln.

Det tog två år för expeditionen att nå Egypten, sedan seglade de vidare längs den arabiska kusten i Röda havet. Därifrån gjorde de expeditioner inåt landet. Forsskål samlade många växter som var nya för vetenskapen och antecknade flitigt allt han såg. Han fann bland annat det omskrivna balsamträdet, som var känt från bibelns första Mosebok.

Efter ett år i Jemen drabbades Forsskål av en febersjukdom som tog hans liv. Han var då bara 31 år gammal och Linné sörjde sin unge elev. En av de växter Forsskål skickat hem gav Linné namnet Forsskaolea tenacissima, för den var lika envis och ihärdig som Forsskål själv.

Världsomsegling med Kapten Cook
Daniel Solander (1736–1782)


Solandra grandiflora
  Daniel Solander var kronprinsen som skulle ha blivit Linnés efterträdare som professor och dessutom hans svärson, men han lämnade allt för ära och berömmelse i England.

Solander var prästson från Piteå och fick Linné som lärare i Uppsala. Han var en duktig och lovande lärjunge och fick bo i Linnés hem. Där förälskade han sig i den äldsta dottern Lisa Stina, som han kallade ”min sötaste mamselle”.

Linné skickade Solander till England för att sprida kunskapen om sitt sexualsystem. Solander blev mycket väl mottagen i London och beslöt sig för att inte åka hem utan stanna. Till hans beslut bidrog kanske att Lisa Stina under tiden hade förlovat sig med en annan man.

Solander fick följa med på världens första östliga världsomsegling med James Cook som kapten. Tillsammans med den engelske botanisten Banks utforskade han Australien, Nya Zeeland och Söderhavet. Resan blev en stor vetenskaplig framgång.

Alla djur och växter som Solander samlade tillföll Banks. Han kunde därför inte skicka någonting till Linné, som förgäves väntade på att få se Solanders insamlingar. Då han aldrig fick någonting kände han sig övergiven av sin lärjunge.

Solander dog plötsligt av en hjärnblödning vid 49 års ålder. Han hann tyvärr aldrig låta trycka sina forskningsrön från den framgångsrika resan. Idag är han ihågkommen genom det vackra släktet Solandra som har stora väldoftande blommor och tillhör potatisfamiljen, Solanaceae.

Lästips:
I James Cooks kölvatten av Bengt Danielsson 1991. Wiken.

Isolerad på en ö i Japan
Carl Peter Thunberg (1743–1828)


Thunbergia alata, svartöga.
Foto: Stephen Manktelow
  Carl Peter Thunberg var en av Linnés sista lärjungar. Den vackra slingerväxten Thunbergia i familjen Acanthaceae är uppkallad efter honom. Den kallas svartöga och odlas ibland som krukväxt i Sverige.

Thunberg kom från Jönköping och lärde känna Linné när han läste till medicin i Uppsala.

Under en resa genom Holland blev Thunberg övertalad av ett par holländska professorer att åka med som botanist på en resa till Japan. Ivrigt påhejad av Linné for han så småningom iväg. Skeppet lade först till vid Kaplandet i Sydafrika. Där stannade Thunberg i tre år och samlade över tusen nya arter innan han fortsatte sjöresan österut.

Japan hade sedan 1600-talet stängt sina gränser mot omvärlden i protest mot västerlandets inflytande. När Thunberg kom dit tvingades han bo isolerat på en ö utanför Nagasaki, tillsammans med alla andra främlingar. Mycket sällan fick han resa till fastlandet. Trots det lyckades Thunberg samla växter på finurliga sätt. Bland annat genomsökte han det hö som levererades till öns boskap.

Efter nio år kom Thunberg hem till Sverige. Linné var då redan död sedan ett år tillbaka. Thunberg efterträdde Linnés son som professor i Uppsala. Han var en oerhört produktiv vetenskapsman och skrev fler skrifter än någon av de andra lärljungarna. Bland annat skrev han en flora över Sydafrika och den första japanska floran. I Japan är Thunberg mycket berömd idag. Japanska botanister brukar resa till Fytoteket i Uppsala där Thunbergs herbarium med många typexemplar finns bevarat.

Lästips:
Carl Peter Thunberg, linnean, resenär, naturforskare, 1743–1828 av Bertil Nordenstam 1993. Atlantis.

Med spanjorerna till Sydamerika
Pehr Löfling (1729–1756)


Den lilla nejlikväxten Loeflingia
  År 1750 var Linné sängliggande en längre tid i gikt. Vid hans sida satt den unge studenten Löfling troget och skrev manuskript efter Linnés diktamen. Löfling hade botaniken som sitt enda, glödande intresse och blev snabbt Linnés älsklingslärjunge. Han kom ursprungligen från Valbo i Gästrikland och var bara 20 år då han tog sin doktorsexamen i Uppsala.

Trots att Linné hade sänt lärjungar till världens alla hörn visste han inte så mycket om växter i Medelhavsområdet. Han var därför angelägen att skicka någon till Spanien och bad Löfling att resa. Löflings insamlingsresa blev mycket framgångsrik. Han samlade många nya växter och skickade dem till Linné, som gav namnet Loeflingia till ett nytt släkte i nejlikväxtfamiljen, Caryophyllaceae.

Löfling var en ödmjuk man som blev mycket omtyckt i Spanien. Han erbjöds därför att få delta i en spansk expedition till Sydamerika. Väl framme i Venezuela samlade han växter av hjärtats lust. Men i det tropiska klimatet blev han snart sjuk i malaria. Han dog på en missionsstation och begravdes vid ett apelsinträd.

Lärjungens död var en svår förlust för Linné. Han gav ut Löflings upptäckter i en bok och skrev att han aldrig skulle glömma denna sin käraste och bästa lärjunge.

Besök i Nordamerikas ”Nya York”
Pehr Kalm (1716–1779)


Kalmia angustifolia
Foto: Mariette Manktelow
  ”Så snart jag kom till fönstret blev jag varse deras båt med en lång stång i framstammen, på vilkens ända hängde en blodig huvudskål av en människa.” Så fick Pehr Kalm bevittna den amerikanska urbefolkningens hämnd på engelsmännen i Kanada år 1748. Han var lärjungen som for till Nordamerika.

Pehr Kalm växte upp i Åbo i Finland, läste till präst och mötte Linné vid sina studier i Uppsala. Linné sände honom till Nordamerika för att hitta nyttoväxter som kunde tåla svenskt klimat. Kalm besökte där bland annat svenskarna i ”Nya Sverige” i Delaware. Han reste också till ”Nya York” och en bit in i Kanada.

Allt Kalm såg skrev han noggrant ner i sina dagböcker. Efter fyra år återvände han till Linné med en stor samling pressade växter, frön och levande plantor. I glädje och tacksamhet gav Linné namnet Kalmia till en ståtlig buske med rosa blommor i ljungfamiljen, Ericaceae.

Kalm började genast skriva på sin reseskildring, men hans noggrannhet gjorde att han aldrig blev färdig. Bara några delar av reseskildringen kom ut som böcker. Han blev så småningom professor i Åbo, men längtade tillbaka till Amerika under resten av sitt liv.

BOKMÄRKEN