Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Växterna och djuren arrow Ordning i naturen arrow Varje art har två namn

Varje art har två namn

Alla kända levande organismer har vetenskapliga namn. Vitsippa heter Anemone nemorosa och älg heter Alces alces. Namnen kanske kan kännas svårare att lära sig än de svenska, men det är ingenting mot hur det var på Linnés tid. Då kunde de vara mycket långa och bestå av en hel ramsa latinska ord som beskrev växten eller djuret. Vitsippa hette då Anemone seminibus acutis foliolis incisis caule unifloro. Det betyder: anemon med spetsiga frön, inskurna småblad och enblommig stjälk.


Fisken skärkniv avbildad i Linnés Skånska resa 1751.

Linné var inte nöjd med de långa namnen. I sin reseberättelse från Skåne skriver han om en fisk, skärkniven, att ”den fått ett namn som är längre än själva fisken”. Skärknivens vetenskapliga namn bestod av 63 ord!

Linné, som hade förmågan att förenkla och rationalisera, funderade ut en mycket bättre form för namngivning. Första gången han konsekvent genomförde sin nya namnreform var i boken Species Plantarum som kom ut år 1753. Den innehöll alla kända växtarter i världen, indelade i klasser enligt sexualsystemet. Linné införde där något som kallas för tvånamnsprincipen, eller den binära nomenklaturen. Den innebär att varje art får ett släktnamn och ett artnamn (artepitet). Hos till exempel vitsippa är Anemone ett släktnamn som är gemensamt för alla närbesläktade sippor. Vitsippans artnamn är nemorosa. Den närbesläktade gulsippan heter Anemone ranunculoides.

Genom Linnés tvånamnsprincip infördes korta och bra arbetsnamn för växterna. De nya namnen var mycket användbara och blev snabbt populära, inte minst bland studenterna som skulle lära sig dessa utantill. Linné införde senare samma system för djurnamnen, 1758 i den tionde upplagan av Systema Naturae. Tvånamnsprincipen var en genial rationalisering som håller än idag. Systemet med släktnamn och artnamn används över hela världen och är ett av Linnés viktigaste påfund.