Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Linnés liv arrow Professor Linné arrow Linnés trädgård

Linnés trädgård


Uppsala akademiska trädgård (Hortus Upsaliensis) vid mitten av 1740-talet efter de ändringar Carl Hårleman och Linné genomfört.
Illustrationen ur avhandlingen ’Hortus Upsaliensis’ 1745. Foto: M. Hjalmarsson, UB, Carolina Rediviva.

Strax före sin resa till Öland och Gotland, 1741, hade Linné blivit utnämnd till professor i medicin i Uppsala. Bland det första som den nye professorn tog itu med var att rusta upp den förfallna akademiträdgården.


Linnéträdgården med apkojorna i förgrunden. Foto: L. Jonsson, maj/juni 2005.
  Trädgården hade grundats av Olof Rudbeck den äldre 1655 och hade under hans tid blivit en av de artrikaste trädgårdarna i Europa. Den hade 1870 växtarter, varav 630 utländska. Men stadsbranden 1702 förstörde trädgården och det var först nu som någon på allvar tog sig an den igen.
Linné skickade efter den duktige akademiörtagårdsmästaren Dietrich Nietzel från Holland. Universitetet uppdrog åt den berömde hovintendenten Carl Hårleman att utforma trädgården på ett för akademin tilltalande sätt. Han ritade ett växthus med små sidoväxthus på var sida och gav vackra former för trädgårdens kvarter (avdelningar). Linné fyllde dem med sina växter och sin pedagogik.

Trädgården kom nu att bli en ”levande lärobok” där man kunde gå runt bland blommor och blad och få exempel på klass efter klass ur Linnés sexualsystem.

 
Fumaria nobilis (idag Corydalis nobilis) Klass XVII:1, Papaveraceae – sibirisk nunneört. Från perenn- & vårkvarteret – Area perennis & A. vernalis. Naturaliserad i trädgården och under spridning i Uppland. Den sibiriska nunneörten såddes av Linné 1765 med frön från Sibirien. Alla exemplar som finns i Linnéträdgården härstammar från dessa. Trots att Linnés trädgård lades ned efter hans död så levde hans nunneört kvar som ett ogräs. Foto: M. Lidén.


Linné hade många djur i sin trädgård. Sommartid bodde hans apor i sådana här ”apkojor”. Aporna var kopplade till stången och kunde gömma sig uppe i själva kojan.
Foto: L. Jonsson.
  Ettåriga växter samlade Linné i ett kvarter, Area annua och fleråriga i ett annat, Area perenn. Medicinalväxter och andra nyttoväxter dominerade trädgården eftersom den ju främst var avsedd för undervisning i medicin. Tre dammar anlades för att visa växter typiska för vattendrag, sjöar och kärr. Alltså visade Linné ekologiska sammanhang i sin trädgård, långt innan ordet ekologi kommit i bruk. Framför sjö-dammen lät Linné placera en Venusstaty.

I ett kvarter (Area vernalis) nära orangeriet samlade han de vårblommande växterna, i ett annat (Area autumnalis) de höstblommande. Runt hela trädgården lät han plantera olika arter av träd och buskar. I orangeriet, växthuset, hade han sina tropiska växter – bland annat kaffebuske, bananplantor, kentjer, ris och tebuskar (som dock snart dog). Linné kunde sända bananer från sina egna odlingar till kungaparet i Stockholm. Sammanlagt odlade Linné ca 2157 växtarter i akademiträdgården.

Men Linné hade även djur i sin trädgård. Här satt papegojor och tjoade, med Linnés röst, ”Snyt dig!”. Här försökte apor stjäla hattarna för besökande och en tvättbjörn ville bli klappad. Påfåglar spatserade omkring och visade sina vackra stjärtfjädrar. I sjödammen, Aquarii lacustre, simmade guldfiskar. Växter och djur till trädgården fick Linné fatt i på en mängd olika vägar. Kungaparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, som bägge hade stora naturaliesamlingar, skänkte flera djur. Även från andra kungahus, forskare ute i världen, Ostindiska kompaniet och från sina egna lärjungar på resa fick han såväl djur som levande växter men framförallt frön från olika växter.

   

Linné hade även en tvättbjörn i sin trädgård. Målningen finns på Linnés Hammarby.
Foto: Hans Odöö.
 
   

Linnémuseet, inramat av lindar – Tilia cordata (Tiliaceae) i lövsprickningstid och med massblommande sibirisk nunneört – Corydalis nobilis (Papaveraceae) på marken. Foto: L. Jonsson.
 

En del köpte han, men smålänningen Linné var försiktig med inköpen och när han 1753 får en holländsk djurhandlares katalog blir han förskräckt över priserna;

”Håren resa sig på mitt huvud och lössen bita rötterna på det, när jag bekikar katalogen. 300, 100, 50 Gylden: summa ett par ryttare hästar utan kusk. Alla djuren äro vackra, men pengarna vackrare.”

Linné var aldrig långt ifrån sin trädgård. I ett hörn av akademiträdgården låg professorsbostaden där han kom att bo resten av sitt liv.

Läs mer om