Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Linné och läkemedlen arrow Växter som läkemedel arrow Humle – inte bara bittert i ölen arrow Redan de gamla nordborna..

Redan de gamla nordborna...

Pors användes förmodligen redan under brons- och järnåldern i Danmark för att krydda jästa drycker. Man har hittat en näverspann med intorkade rester av en dryck bestående av tranbär eller lingon, något vete, körtelhår av pors samt frömjöl av bl a lind. Mängden pollenkorn (från honung) tyder på att drycken var ett mellanting av mjöd, bärvin och öl. Ytterligare fynd av liknande kärl tyder på att drycken var vanlig under äldre järnålder (ca 200 eKr). Man drack den troligen bara vid festligare tillfällen.

I Frankrike och Centraleuropa har humle troligen odlats under 700-talet i begränsad omfattning. Man har funnit ett gåvobrev från år 768 eKr som omnämner en humlegård men Heliga Hildegard var först att skriftligt nämna humle som ölkrydda ca 1160. Under 1230-talet omnämns bara pors vid det danska hovet. Troligen hade humlen ännu inte slagit igenom i Norden. I Sverige omnämns humle i landskaps- och landslagarna, först i Upplands- och Gotlandslagen från slutet av 1200-talet och därefter under 1300-talet i Södermannalagen, Västmannalagen, Hälsingelagen och Magnus Erikssons Landslag. Humle började troligen användas i Sverige omkring 1250.

Munkarna bryggde öl och Gustav Vasa drack


Humlestörar.
Foto: Håkan Tunón.
  Humle odlades tidigt vid klostren. Det finns historier som hävdar att munkarna introducerade den lugnande humlen som ölkrydda istället för "uppåttjacken" pors och skvattram. Fortfarande är ölbryggning i exempelvis Belgien intimt förknippad med munkkloster. Humlen skulle lugna de bråkiga nordmännen och främja en stillsam och sedesam livsstil. Det var brist på humle i Sverige och i Kristoffers landslag från 1442 var bönderna skyldiga att ha 40 stänger humle.

Under Gustav Vasas tid drack man minst en kanna (2,6 l) öl per dag då maten var salt. Det gällde både män och kvinnor. Redan före 1500-talets slut dracks porsöl och annat surrogatöl bara av allmogen medan kronans män drack humlat öl.

På Nyköpings slott utfärdades en förordning år 1583 om att öl skulle tillverkas av malt och humle. Bönderna odlade humle som kronan sen beslagtog varpå bönderna drack svagdricka, porsöl eller enbärsdricka.

År 1568 gav Johan III order om inhägnandet av en stor kryddgård i Stockholm. Den utvidgades 1619 till en kunglig humlegård, som finns med på stadskartor från 1600-talets början. Namnet omnämns även 1621 (Humblegårdeen, humbelgårdeen) när drängen Lasse Mattzsson dräpte humlegårdsmästaren Daniell. Drottning Kristina ersatte den 1648 med en lustgård! Fortfarande lever namnet Humlegården kvar trots att området användes för humleodling i bara tjugonio år för mer än 350 år.

I 1749-års almanacka skrev Linné om ölet och i Kungliga Vetenskapsakademiens Handlingar 1763 återkom han till ämnet. Han nämner att humlen bevarar ölet från att surna med sin bittra smak, ger inget eget rus och hjälper även mot njursten. Linné tyckte brunnsvatten var den bästa drycken men det hindrade inte att han hävdade att alla hushåll borde kunna vissa elementära saker som att baka bröd eller brygga öl.