Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Linné och läkemedlen arrow Medicinalväxter och Linné

Medicinalväxter och Linné

På sjuttonhundratalet kunde man inte studera enbart botanik vid universitetet. Om man var botanikintresserad var enda sättet att lära sig mera att utbilda sig till läkare. Det gjorde Linné. Under några år på 1730-40-talen praktiserade han som läkare, bland patienterna fanns drottning Ulrika Eleonora. När han blev professor i medicin 1741 avbröt han sin praktik och började undervisa i medicin och botanik för studenterna i Uppsala. Han lärde sig således om medicinalväxter både till följd av sitt botanikintresse och under sina studier till läkare. Många av dåtidens läkemedel var nämligen medicinalväxter.


Titelsidan och försättsbladet på Linnés sammanställning över användbara läkeväxter.
  År 1749 gav han ut en bok Materia medica. Det är ett gammalt ord för läkemedel och boken är en lista över växter, mineral och djur som Linné tyckte var användbara i medicinen.

Under sjuttonhundratalets första hälft användes i Sverige den s k Stockholmsfarmakopén från 1686, som lista över befintliga läkemedel. Den byggde på liknande medicinska böcker i framför allt Tyskland och Österrike.

Eftersom Linné tyckte att mycket av innehållet var värdelöst för behandling av sjukdomar moderniserade han listan och motiverade valet i sin Materia medica. Denna och två uppföljande böcker användes sedan i medicin- och farmaciundervisning över hela Europa (vilket på den tiden ansågs vara hela världen) i flera decennier. Linné skrev även flera avhandlingar om läkemedel och läkemedelskontroll, t.ex. hur man med hjälp av smak och lukt avgjorde kvalitén och användbarheten av medicinalväxter, samt att preparaten inte var för gamla.

Materia Medica var även en signal till de svenska medicinska myndigheterna att det var dags att modernisera medicinen och drygt tjugofem år senare gavs Pharmacopoea Svecica ut år 1775 – den första svenska riksfarmakopén. Linné hade stort inflytande över framtagandet och förde hela tiden en intensiv brevväxling med Abraham Bäck, som var ordförande för farmakopékommittén.


I Linnémuseet förvaras idag Linnés gamla medicinalskåp innehållande den tidens viktigaste läkemedel för att demonstreras för läkarstudenterna.
Foto: Håkan Tunón med godkännande av Svenska Linnésällskapet.
  I sin botaniska trädgård hade Linné alla den tidens viktiga medicinalväxter som gick att odla i Sverige men även många växter som han ville ha för sina botaniska iakttagelser. Han använde trädgården för demonstrationer av medicinalväxter och botanik för medicinstudenterna. Bland de växter som han odlade kan opievallmo, vänderot, belladonna, malört och kamomill nämnas.

En del av de som inte gick att odla i Sverige fanns som torkade växtpulver i ett medicinalskåp. I skåpet finns fortfarande många exotiska växtpulver som kinabark, sennablad, senegarot och kvassia, och kryddor, t.ex. kanel, ingefära och pomerans. Skåpet finns nu i Linnémuseet i Uppsala.

Referenser:
Linné, C von 1725 Örtabok. Stockholm. (Nytryck: 1957, Almqvist&Wiksell, Uppsala).

Läs mer om