Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Linné som läkare arrow Akademisk karriär arrow Praktiserande läkare, Stockholm (1738–1741)

Praktiserande läkare, Stockholm (1738–1741)

När Linné återkom från Holland slog han sig ner i Stockholm för att där söka sin framtid som praktiserande läkare. Till en början hade han svårt få patienter. Inte så konstigt då han var rätt oerfaren inom praktisk medicin. Väl ansedd som Princeps Botanicorum (Botanikens furste) utomlands möter han här hemma ett visst misstroende som praktiserande läkare. Då patienterna inte sökte honom sökte han upp patienterna. Han kontaktade de unga ”eleganterna” som frekventerade stadens kaffehus kring Riddarhustorget – fördrivande tiden med mat och vin. I tiden fanns koppor och frossor. Hans råd blev populära. Så småningom hade han fler patienter än han hann med. Ryktet som skicklig läkare fick stor spridning och han blev anlitad i de högre kretsarna. Linné hade en väldig förmåga att vinna gynnare. Greve Carl Gustaf Tessin, lantmarskalk, hörde om Linnés framgångar utomlands och ordnade med understöd tills Linné kunde få fast anställning. Tessin menade att Riksens ständer skulle anse det vara ett nöje att gynna en svensk, som så mycket utmärkt sig utomlands. Linné ansöker hos Ständerna om medel tills dess en ordinarie tjänst blir ledig. Han framhåller sina framgångar i England och Holland, sitt arbete uti Historia naturalia och antyder att han fått ett antal lockande erbjudanden om tjänster utomlands. Tessin föredrog ärendet och lät förstå risken av att Linné kunde lämna landet för tjänst utomlands. Ansökan bifölls. Tessin erbjuder också Linné uppehälle i det Tessinska hemmet mot att Linné äter lunch och undervisar Tessin i vetenskapliga ämnen. Härigenom kommer han i kontakt med riksdagens män som sammanträdde hos Tessin och blir deras livmedicus. En följd av detta är att Linné av amiralen Ankarcrona erbjuds tjänsten som amiralitetets läkare som står vakant (1739). Linné utnämns på tjänsten och får 2700 daler årlig inkomst på ordinarie stat. Detta var mycket pengar i jämförelse med de belopp Linné haft att röra sig med. ”Uti det välstånd, Gud och greve Tessin mig satt, lewver iag mycket nöjd, wäl och rikliga” skriver han.

Linnés goda kontakter med högre politiska makthavare återspeglas i att Collegium Medicum underlät att påpeka att Linné inte hade genomgått den examination inför Collegiet som krävdes av läkare som disputerat utomlands. Sannolikt ansågs det lite förmätet att kalla till förhör en så vetenskapligt bemärkt person och med den position i samhället som Linné hade.

Linnés arbetsinsats var väldigt stor. Han hade många patienter i privatpraktiken, och läkarsysslan i amiralitetet (flottans sjukhus på Skeppsholmen hade 100–200 platser, hjälp av en fältskär och en underkirurg), han följde noga sina läkemedelsordinationers verkningar, anlade en trädgård för medicinalväxter och gjorde obduktioner. Utöver detta höll han ett antal offentliga föreläsningar och hade ett stort kontaktnät med utländska och svenska forskare. Bland svenska forskare och vetenskapligt intresserade fanns Jonas Ahlström, Anders J von Höpken, friherre S C Bjelke och kapten Mårten Triwald. Tillsammans med dessa herrar bildades i juni 1739, uti Auditorio illustri på Riddarhuset, Kungliga Vetenskapsakademien. Linné blev akademins preses de första månaderna.

Läs mer om