Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Linné som läkare arrow Akademisk karriär – insamlande av material till läkekonstens fromma

Akademisk karriär – insamlande av material till läkekonstens fromma

Farmacin, dietiken och allmänna levnadsregler

Linné bodde en tid i Stockholm hos apotekaren Warmholtz, innehavare av apoteket Markattan. Han fick i Warmholtz’ laboratorium tillfälle lära sig en del av grunderna för farmacin. De flesta läkemedlen hämtades från växtvärlden. Linnés kunskaper inom botanik var honom naturligtvis till stor hjälp.

Det låg i landets intresse att inventera inhemska resurser, bland annat läkemedelsväxter. Linné gjorde ett stort antal resor bekostade av staten. Resorna inom landet var en betydelsefull källa till det material som Linné grundade sin medicinska kunskap på. Läkemedelsväxter registrerades med avseende på hur de användes vid olika sjukdomar, förekomst och möjlighet till odling. Under dessa resor förhör sig Linné också om och beskriver huskurer, kvacksalveri, skrock och vidskepliga föreställningar. Han förde anteckningar om levnadsvanor och konsekvenserna av dessa – hälsosamma respektive skadliga. Han noterade vad man åt, födans sammansättning och hur man behandlade födan. Detta diskuterades av Linné i en rad skrifter. Linné hade dessutom en ganska bestämd uppfattning om vad som var att rekommendera för att upprätthålla en god hälsa.

Titelsida Lappländska resan i engelsk publikation från 1811

Lappländska resan
Försedd med en mycket ringa reskassa, 25 år gammal och med enkel utrustning lämnade Linné Uppsala till häst den 12 maj 1732 för sin Lappländska resa. Han återkom efter många strapatser den 10 oktober samma år. Hans iaktagelser och beskrivningar uppmärksammades internationellt. Bilden visar den engelska publikationen från 1811.
Källa: Uppsala Universitetsbibliotek

När Linné kom hem efter resan till Lappland (1732) undervisade han i allmän botanik och i dietik (hälsolära). Han ansåg att dietiken grundligt behövde reformeras och utarbetade Diaeta naturalis (1733) som innehåller ett antal levnadsregler som inte enbart har med läkemedel och föda att göra. Dessa regler är en blandning av, sett utifrån vår tids kunskap, välgrundade men ibland kanske lite självklara regler. Där finns också några tveksamt hållbara påståenden. ”Människan är ett djur och bör leva som ett djur av sin art” kan man kanske hålla med om. En maka bör vara frisk, ung, gladlynt och vacker (”Conjux sit sana, juvenis, hilaris, formosa”) kan naturligtvis ses som för maken hälsosamt men med tiden blir ju makan äldre och frågan inställer sig om Linné menar att man då bör byta ut henne – för sin egen hälsas skull så att säga? Den första regeln i Diaeta naturalis säger att varje levande varelse föder sin like (”Omne vivum parit sui simile”). Detta synsätt är tillkommet i en tid då genetik och ärftlighetslagar var okända och det är då kanske inte att förvånas över att Linné ibland drar en del felaktiga slutsatser i avvägningen mellan arvet och miljöns betydelse. Då och då hänvisar han till hur sjukdomar kan överföras från föräldrar till barn genom felaktigt levnadssätt, dåliga kroppsliga eller mentala egenskaper, t ex mani, lungsot, njursten och ledgångsreumatism. Även tandsmärtor hos en man anges kunna leda till tandsmärtor hos barn och barnbarn (Avhandlingen Grunderna till hälsan, 1756, sid 7).

Vid senare resor förordnade av Riksens ständer fanns instruktioner om ”Vilka växter och naturalier som i apoteken brukas, men härintills varit vanliga att utifrån införskrivas, kunde inom riket finnas” (Öländska resan 1741). Intresset för naturläran hade inom landets ledning ett nationalekonomiskt fokus. Vid ett möte togs upp ett förslag att Linné måtte göra resa till Öland, Gotland och andra orter för att där efterse hurudana ört- eller gräsarter der wara kunde, som antingen uti apotheqen woro nyttiga eller färgerier tienliga. Linné kallades till ett sådant möte och resultatet av överläggningarna blev att man hos Ständerna skulle göra en framställning om att Linné skulle kunna göra en resa utöver Öland, Gotland också till Västergötland för att undersöka vad som fanns inom animalia, vegetabilier, mineraler till fäderneslandets nytta.

Mer om Linnés arbete inom läkemedelsområdet finns under rubriken: Linnés betydelse för läkekonst och läkarvetenskap (Läkemedels verkan och användning (Materia medica), och Den svenska farmakopén).

 

Läs mer om