Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Linné som läkare arrow Att utbilda sig till läkare

Att utbilda sig till läkare

Utbildningen vid Medicinsk fakultet under 1700-talet

Läkarutbildningen hänger naturligtvis nära samman med de medicinska fakulteternas utveckling. Uppsala universitet fick sina rättigheter att undervisa av påven Sixtus IV 1477 vilket omfattade även medicin. Undervisningen kom emellertid inte igång förrän 1595 då en professur inrättades i medicin (fysiologi = naturlära). Professuren tillsattes dock inte förrän 1613. Innan dess hade konung Johan III skickat Benedictus Olai, sin livmedicus till Uppsala för att undervisa. Det lär inte ha blivit så mycket av med den undervisningen, men Olai gav ut den första läkarboken på svenska 1578: ”Een nyttigh läkare-bok”. Olai hade en holländsk kollega, Vilhelm Lemnius, kallad till tjänst i Sverige av Erik XIV. Det intressanta med honom är att han i vissa avseenden är en föregångare till Linné. I skriften ”Emmoot pestilentzie, huru hwar och een menniska sigh hålla skal” (1572), ger Lemnius anvisningar om inhemska medicinalväxters användning: …”huru en hvar från kryddgårdar eller ute i marken på åker och äng skall kunna hämta och tillreda sin medicin”. Boken ger också råd hur man skall skydda sig mot pestsmitta genom hygien, lämplig diet och den påpekar smittans betydelse. Lemnius skrev också ett förslag till åtgärder för läkarvetenskapens höjande och ordnande i Sverige. Sett utifrån Linnés verksamhet är detta ett intressant dokument som rekommenderar att en kringresande botanist bör anställas för att insamla och hålla tillgängliga inhemska medicinalväxter. Vidare anses det bl a att man bör sätta upp en prislista för de läkemedel som säljs på apotek, att man bör bygga ett rymligt och luftigt sjukhus bekostat av staten, att man skall göra något åt kvacksalveri och att man skall verkställa apoteksvisitationer.

Linnés RåshultEntrésklyt till Linnés Råshult

Wilhelmus Lemnius var i vissa hänseenden en föregångare till Linné som läkare. Benedictus Olai skrev den första svenska läroboken i medicin (1578).
Källa: Wilhelmus Lemnius och Benedictus Olai. Ett bidrag till svensk läkarhistoria under vasatiden af Olof Hult, Bröderna Lagerström¸Stockholm 1918.

Senare under 1600-talet tillsattes en andra professur vars innehavare skulle undervisa i praktisk medicin. Man föreskrev att undervisningen skulle delas upp så att den ena professorn föreläste i teoretisk och praktisk medicin och den andre i fysik, botanik och anatomi. Denna uppdelning fanns kvar på 1740 talet när Linné och Rosén förordnades som professorer i medicin. Läkarutbildningen var ända från det att ämnet medicin infördes, med undantag av några få, kortare perioder, i hög grad försummad tills Linné och Rosén tog hand om undervisningen. Undervisningen i den praktiska läkarutövningen skedde vid professorns sjukbesök ute i hemmen. I Uppsala inrättades ett sjukhus, Nosocomium, 1717 vid Riddartorget där undervisning kunde ske. Men resurserna var dåliga och antalet sängar uppgick år 1740 endast till 16–18.

Linnés Råshult

Nosocomium – Bengt Oxenstiernas hus vid Riddartorget (byggnaden till vänster på bilden) togs i bruk som klinik 1717. Bilden är från en 1700-tals målning.
Källa: Akademiska sjukhuset 1867–1967 En bildkrönika av Åke Davidsson, Almquist&Wiksell, Stockholm, 1967.

Läs mer om