Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Idéerna och historien arrow Linné i poesin – en idéhistorisk resa arrow Linné som snillet i samhällets tjänst

Linné som snillet i samhällets tjänst
"Til Archiater Linnæus" av Hedvig Charlotta Nordenflycht

Den här dikten finns med i Linnés egen Västgöta Resa. Kanske har han själv beställt den av Nordenflycht. För oss spelar det inte så stor roll om Nordenflycht talar ur sitt hjärta eller om hon skriver en hyllningsdikt på beställning. Hon talar här till sin egen tid. Och det är då vi kan ställa frågorna: Hur väljer hon att hylla Linné? Vem framställs han som? Vad är det som uppskattas i mitten av 1700-talet? Låt oss läsa ett utdrag ur dikten:


Bilden kommer från Universitetsbiblioteket i Uppsala, kart- och bildavdelningen
  En vetenskap i mörker gömd
Med svett och möda han framsöker;
Hur' kan han bli i Sverget glömd?
När ryktet med Hans värda minne
Har alla lärda Samfund prytt,
Utlänningarnes avunds sinne
I vördnad och förundran bytt.

[...]

Upp Svenska Snillen, skynden eder
Till ädel tävlan livar var och en,
Avundens fritt Linnæi heder,
På det han ej må bli allen.

Linné framställs här som en av de lärda män som gör Sverige känt och beundrat av andra länder. Men vad gjorde hans inventeringsresor så beundransvärda?

Ja, för det första hade man börjat tycka att människan inte skulle lyssna så mycket på vad folk hade sagt tidigare, utan istället upptäcka och tänka mer själv. Och det var ju precis vad Linné gjorde. Han åkte ut och tittade med egna ögon och sorterade sedan sina intryck enligt ett system som han konstruerade själv.

För det andra ansåg man vid den här tiden att naturvetenskap var viktigare än språk, konst och historia. Det berodde på att man tyckte att vitsen med vetenskap var att kunna använda den på ett praktiskt sätt. Helst skulle den förbättra människornas materiella förhållanden – som till exempel genom att ta reda på när man borde så rågen för att det skulle bli en så stor skörd som möjligt. Man var ju mycket mer beroende av jordbruket under 1700-talet jämfört med hur vi har det idag. Blev det missväxt så fick man gå hungrig.

Bönderna på Linnés tid brukade ibland rätta sig efter almanackan eller efter stjärnhimlen när de skulle finna rätt tidpunkt för att så. Linné ansåg att de i stället borde hålla utkik efter de tecken som naturen gav – när löven slog ut på träden till exempel. Att som Linné göra observationer i naturen blev alltså något nyttigt för samhällets försörjning.

Nordenflycht uppmanar svenskarna att inspireras av Linné. Bli avundsjuka på honom om ni vill, säger hon, men glöm för den skull inte bort att själva sträva mot berömmelse. Lär av Linné så att Sverige får fler snillen! säger hon. Hon räknar alltså med att vissa människor har förutsättningar för att uppnå en högre grad av vishet, för att bli snillen. Dessa kan då vi andra beundra. Och det är just svenska snillen hon efterlyser för att de svenska medborgarna skall kunna vara stolta över sitt land. Vid mitten av 1700-talet var Sverige faktiskt känt för att vara en av de ledande forskarnationerna i Europa, efter England och Frankrike.

Att som Nordenflycht tala om snillet med beundran i rösten kan verka främmande för oss idag. Det måste alltså vara något som har förändrats på dessa tvåhundrafemtio år som har gått sedan dikten skrevs. Men vad? Talar man överhuvudtaget om snillen idag? Kanske är det bara ordet snille som inte används? Vilka människor blir beundrade? Idrottsstjärnor? Framgångsrika företagsledare? Musiker? Och varför?

Läs mer om