Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Idéerna och historien arrow Fysikoteologin arrow Linnés natursyn

Linnés natursyn

Tillsammans med forskare som John Ray, William Derhamn och William Paley är Linné en av de stora tänkarna inom den fysikoteologiska traditionen. Naturen var ett nyckelord och en slags förebild under 1700-talet. Man liknade naturen vid en bok där Gud hade skrivit ned meddelanden och precis som man kunde läsa Bibeln kunde man också läsa Naturens Bok. Linné var kanske sin tids främsta uttolkarna av skapelsens sköna plan.


Ormbärets blomma med ståndare och pistiller.
Foto R. Insulander

Begreppet "naturens ekonomi" användes för första gången på 1600-talet och syftade då närmast på hur Gud styrde sin skapelse – naturen. Tanken att det fanns en organiserande princip i naturen, en perfekt administration vilket gjorde att inget fattades och inget var överflödigt blev en populär föreställning under 1700-talet. I avhandlingar som Curiositas Naturalis 1748, Oeconomia Naturae 1749 (Naturens hushållning) och Politia Naturae 1760 (Naturens styrelseskick) utvecklade Linné idéer på detta område som pekar fram mot ett ekologiskt synsätt. Han skrev om kretsloppets och förmultningens betydelse i naturen, om hur alla organismer hade sin plats i naturen och att allt samverkade som en perfekt maskin.


Linnés sovrum på Hammarby. Väggarna är tapetserade med botaniska plancher.
Foto R. Insulander
  Nyttotänkandet var förstås en viktig del av Linnés natursyn. Han var av den uppfattningen att allt i naturen ytterst var skapat med människan i sikte. Oavsett om det gick att äta, bygga hus av eller bara beundras för sin skönhet, så var det nyttigt och skapat för människan. Det var också människans plikt att undersöka och utnyttja naturens rikedom. Detta synsätt har fått den amerikanske historikern Daniel Worster att räkna Linné till en tradition av "imperialistisk" natursyn, alltså en natursyn som lett till att vi utnyttjat naturen alltför hårt.

Linné betonade det hierarkiska i naturen, det gick en skarp gräns mellan människan och naturen. Överst i naturen stod människan vars uppgift var att utnyttja naturen. För Linné fanns det ingen världssjäl som genomströmmade skapelsen och han var motståndare till de gamla folkliga föreställningarna om naturväsen, vättar osv.

Mot detta kan man säga att han genom att ta med människan i sitt Systema Naturæ, som ett bland de andra djuren, gjorde människan mer jämställd med naturen. Lägger man därtill den betydelse som Linné haft för att man överhuvudtaget ska bry sig om vad växter eller fåglar heter eller hur de lever måste man nog dra den slutsatsen att hans inverkan på vår natursyn varit synnerligen god.

Litteratur:
Carl von Linné, Om jämvikten i naturen ed. Broberg, Gunnar(Stockholm, 1978).

Tore Frängsmyr, "Den gudomliga ekonomin", Lychnos 1971-72.

Sverker Sörlin, Naturkontraktet: Om naturumgängets idéhistoria (Stockholm, 1991).

Daniel Worster, Nature´s Economy: A history of ecological ideas (Cambridge, 1977).

Läs mer om