Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Idéerna och historien arrow Linné i poesin – en idéhistorisk resa arrow Linnés liv berättat på stockholmsk söderslang

Linnés liv berättat på stockholmsk söderslang
"Kal fånn Linné" av Svarta Masken

1923 publicerades boken "Svärjes Historia upptekknad i kårta drag av södergrabben Ville Andeson". Författaren uppgavs vara Svarta Masken, vilket var en pseudonym för Anna Myrberg. I denna bok finns bland annat Linnés liv berättat på stockholmsslang: "Kal fånn Linné va en ladi kille me just krullit skör, fast han va född i mörkaste Smålann", börjar berättelsen.

Vi är nu framme i en tid med en humor som vi kan förstå. Myrberg skriver som det lät när ungarna pratade med varandra på Stockholms gator. Du känner nog igen det från de gamla svart-vita filmer som tv visar ibland. På bokens omslag skriver författarinnan att stockholmsslangen – eller "söderamerikanskan" som den också kallades – inte precis är ett speciellt vackert språk, men att det är ovanligt lättfattligt. Hon vågar inte rekommendera boken åt folkskolor och högre läroverk, men anser att "både barnen, pedagogerna samt den stora allmänheten emellanåt bör ha en rolig stund eller rast." och hon tillägger: "Man är väl inte mer än människa heller."


Ur filmen "Ville Andesons äventyr" från 1929.
Bilden kommer från Svenska Filminstitutets bildarkiv
 

"Svärjes Historia" innehåller en rad berättelser om olika historiska personer, och bakgrunden till bokens tillkomst uppges vara att Ville Andeson så ofta kom försent till skolan att hans lärare gav honom i uppgift att ta igen den historieundervisning som han hade missat genom att skriva ner allt han visste om Sveriges kungar och drottningar.

"Du känner ju inte te historien mer än min gamla ylletröja som hänger på vinn." hade läraren sagt till honom. Varpå Ville bestämde sig för att visa läraren att han minsann kunde sin historia – "fast de blir förstås ett sablit knåpgöra".

Även om man kanske inte ska tro på allting i texten så ger den en bild av Linné som är ganska lik den som står i uppslagsverk. Så här kan det låta i Myrbergs text:

När Kal kom i plugge vare lygens att Läran kunde få nå stuns pån, å slutligen hälsa han te Kalles fassa att grabben va en träskalle åv fössta rang å tykkte att dom skulle fösöka utbildan te råttfällmakare eller takskottare i ställe, seni. "Han har en jädrans snurr i kålroten", skrev Läran i betyge, "för han vill bara lubba ikring i lannsorten å samla ihop all möjli bråte."

Slår man upp Nordisk Famljebok – ett uppslagsverk som är utgivet ungefär tio år tidigare så står det mycket riktigt:

Under hela skoltiden visade Linné den största iver att lära känna örterna [...]. För skolarbetet i övrigt visade han mindre håg, och mot slutet av hans gymnasietid fick hans fader av de flesta lärarna den upplysningen att sonen var mycket svag i alla de viktigaste [...] ämnena.

Visst är det underligt att det plötsligt dyker upp en text som talar direkt till oss. Varför känns inte 1700- och 1800-talsdikterna lika nära? Vad har hänt med människors sätt att tänka och uttrycka sig? Skulle den här texten kunna vara skriven på 1700-talet? Och det av en kvinna? Ett stycke i Myrbergs text handlar om Linnés far "som var prälle" och hur han "stog å gasta i tjyrkan". Att uttrycka sig så var nog inte speciellt lämpligt i Linnés egen tid. Man skulle kunna beskriva det som att Myrberg driver med respekten för auktoriteter.

Pojken som berättar historien för oss kan nog tänka sig att busa både med föräldrar, präster och professorer. Och genom att välja en buspojke till berättare kan författaren skriva respektlöst om sådant som hon annars borde vara artig mot. Å andra sidan, vill man skriva en humoristisk text är det förstås mest tacksamt att driva med det som är högtidligt.

Man kan fråga sig om tiden hade blivit mer gynnsam för skämt av det här slaget? "Svärjes Historia" är bara en av flera humoristiska böcker av Svarta Masken.

Hon medverkade också i ett par tidningar, bland andra skämttidningen "Kasper". I det tidiga tjugotalets Sverige satt man således förmodligen hemma och skrattade gott åt sådana här texter.

 
Annons för Myrbergs bok och andras i skämttidningen Kasper år 1923.
Läs mer om