Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Idéerna och historien arrow Linné i poesin – en idéhistorisk resa arrow Linné som naturens präst arrow Författaren Per Daniel Amadeus Atterbom

Författaren Per Daniel Amadeus Atterbom


Bilden kommer från Universitetsbiblioteket i Uppsala, kart- och bildavdelningen.
 

Om Per Daniel Amadeus (1790–1855) berättas att han som liten pojke helst satt tyst och läste eller skrev. När han var åtta år gammal hade han skrivit en roman som hette "Alphonsus och Marina, historia gjord af mig". När han var tio år hade han lärt sig tyska ur föräldrarnas böcker. Och så hade han förstås läst väldigt mycket annat. Och då inte Bamsetidningar precis utan mer eller mindre svårlästa filosofiska texter. Vi kan förmoda att han inte hade så många jämnåriga att prata med om det han läste, men 1805 – han var då femton år – började han studera i Uppsala, och där fann han likasinnade vänner. Tillsammans bildade de ett sällskap som de kallade Auroraförbundet.

Namnet säger oss en del om vad de unga männen ville med sitt sällskap. Aurora kallas nämligen morgonrodnadens gudinna i romersk mytologi. Hennes uppgift är att varje morgon öppna österns portar med sina rosenfingrar så att solens vagn kan komma fram. De unga männen valde säkert namnet för att de såg sig själva som de som skulle öppna portarna för solen. Och solen för dem var den vackra och levande poesin.

1700-talets vanliga sätt att skriva var moraliserande och livlöst, ansåg de. Det var ett slöseri med poesin som var en andlig urkraft och som, om den var tillräckligt bra, till och med kunde förvandla livet. En bra dikt enligt Atterbom och hans vänner uttrycker känslor och stämningar och innehåller mycket av färger och bilder. Helst skall den handla om själen och om naturen och om hur naturen och människans själ hör ihop.

Det blev en hetsig och långvarig debatt om hur man borde skriva. Atterbom och hans likasinnade på den ena sidan och företrädare för den gamla stilen på den andra. Atterbom gav både ut egna tidskrifter och medverkade i andras.

Litteratur om Atterbom och hans diktning:
E. Tykesson, Atterbom: En levnadsteckning (1954)

L. Vinge, Morgonrodnadens stridsmän (1978)

R. G:son Berg, "Atterbom" i Nordisk Familjebok 2:a uppl. (1904)