
Linné on line Fysikens kosmos
Mikrokosmos
Kristaller – naturen ordnar sig själv
Kol i olika former
Buckminsterfullerener
Buckminsterfullerener
Buckminsterfullerenet har fått sitt namn efter den amerikanske arkitekten Buckminster Fuller som lanserade denna form, den geodetiska kupolen, mot slutet av 1940-talet. När Buckminsterfullerenet upptäcktes producerades det i laboratoriet med hjälp av laserstrålar, men man tror numera att det även finns naturligt bland annat i sot och i världsrymden.
Supraledning och lagring av vätgas
Exempel på möjliga applikationer för buckybollar är supraledning och lagring av vätgas. Rent buckminsterfulleren är en elektrisk isolator. Men om den "dopas" genom att man tillför metallatomer som kalium eller cesium i hålrummen mellan buckybollarna i kristallen, så ändras de elektriska egenskaperna avsevärt. Om små mängder tillförs blir det en halvledare och med större mängder en supraledare. Detta ger den bästa organiska supraledaren man känner till. Det har visat sig att en buckyboll kan absorbera stora mängder väteatomer, nästan en väteatom per kolatom, utan att dess struktur förändras. Detta skulle göra buckybollar till ett bättre lagringsmedium för väte än de metallhydrider som används idag. I sin tur öppnar detta möjligheterna för nya energisystem. En annan möjlig applikation är att, på samma sätt som med en metallhydrid, ersätta kadmium i nickel-kadmium batterier.
Buckytuber
En form av kol relaterad till både Buckminsterfullerenet och grafit är så kallade buckytuber. Man får en buckytub om man tar en buckyboll och delar den på mitten och istället fyller på med ett rör bestående av ett grafitlager. Om man kan producera tillräckligt långa buckytuber så att de blir mikrofibrer skulle man kunna göra trådar mångdubbelt starkare än kolfiber. Studier har visat att buckytuber i form av fibrer är starkare än något annat känt material. Man skulle kunna tänka sig att buckytuber fyllda med metall kan användas som molekylära elektriska ledare, vilka är tusen gånger tunnare än de etsningar som idag används på datorchips.