Uppsala universitet
Hoppa över länkar
In English

Linné on line arrow Fysikens kosmos arrow Makrokosmos arrow Galaxer arrow Galaxhopar

Galaxhopar

Galaxer är precis som de enskilda stjärnorna grupperade i större enheter, galaxhopar eller supergalaxhopar. Dessa hopar har inte galaxernas väldefinierade strukturer utan är mer oregelbundna i formen. Om detta är sanningen eller om det möjligen beror på att vi har svårt att överblicka så stora strukturer är svårt att säga.

Är galaxhoparna de största strukturerna i unversum? Det är en fråga vi inte kan svara på med dagens kunskap. Vi måste för att kunna svara på det ytterligare förbättra våra mätningar av galaxer och samla in mycket mera data. Om vi då skulle kunna observera ännu större strukturer är en öppen fråga.

Vad är då orsaken till de galaxhopar som vi ser idag? De flesta teorier bygger på att det är inhomogeniteter, dvs oregelbundenheter, från det tidiga universum som har förstärkts genom inverkan av gravitationen.



Galaxfördelning ut till 150 Mpc enligt CfA-kartläggningen
  I figuren ses fördelningen av galaxer ut till 150 Mpc (megaparsec), vilket motsvarar ca 2% av universums storlek. Man kan tydligt se anhopningar av galaxer, galaxhopar. Man kan även se områden med låg densitet av galaxer. De två områdena liknande tårtbitar till höger och vänster är inte områden som saknar galaxer. De är dock svåra att studera eftersom de sammanfaller med Vintergatans symmetriplan och därför; störs obsevationerna av den stora mängden ljus från dess stjärnor.

Den galaxhop som Vintergatan befinner sig i kallas den Lokala gruppen. Den består av ca 20 galaxer. Andra grupper av galaxer som vi har studerat är Virgo-hopen och Coma-hopen. Coma-hopen är ett exempel på en hop med regelbunden sfärisk struktur, under det att Virgo-hopen, som är den i förhållande till Lokala gruppen närmaste hopen, inte alls har samma välordnade form.



Bild av Coma-gruppen.

Precis som fallet var med galaxerna är den synliga (lysande) materian för liten för att kunna hålla samman galaxerna i hopen, vilket innebär att det måste finnas mörk materia (icke lysande). Man har även experimentella indikationer på detta genom att hoparna fungerar som gravitationslinser vid studier av objekt längre bort i universum.